Hem

Uppdaterad 21 april

 

 


 

 

 

För en vecka sedan kom nyheten att Notre-Dame i Paris brann. För många var säkert första reaktionen att det inte kan vara sant. Men det var sant, och mycket har sagts och skrivits.

Här finns nu ett litet urval av allt som skrivits, och det ska ses som debattinlägg som nog ändå säger en hel del om vår tid och kanske kan intressera även den humanist som vill vara religiöst och politiskt obunden, vilket ju är en portalparagraf i våra statuter.

Björn Wiman: Man kan sörja både Notre-Dame och vår civilisations framtid – samtidigt (DN)

Marie Darrieussecq: Träden födde Notre-Dame, Seine räddade henne

(DN)

Johanna Frändén: Branden i Notre-Dame var ingens fel – nästa gång kan den vara vår (AB)

”Ringaren i Notre-Dame” i topp efter branden  Klassiska romanen toppar försäljningslistan (AB)

Zara Larssons ilska mot miljardärerna – efter branden i Notre Dame (AB)

Magnus Falkehed: Tusenårig historia av snille, smak och geni (Expr)

Daniel Sjölin: Det är så här slutet på världen ser ut (Expr)

Joel Halldorf: Därför bygger vi inga katedraler längre (Expr)

Maria Ludvigsson i SvD hänvisar till Tomas Tranströmer och dikten Romanska bågar. Den finns inläst av författaren och kommenterad i Corren.

/Fride


PÅSK – vad är det egentligen i dag:

Påskhögtiden har, liksom julen och andra högtider, i en del länder förlorat mycket av sitt religiösa innehåll och blivit en sekulariserad familjehögtid där gammal folktro och kristna traditioner blandas.

Men en blandning från många olika håll finns redan i Wagners sista musikdrama Parsifal från 1882. Lyssna på Långfredagsundrets orkestermusik.

Strindberg skrev ett drama som heter Påsk och utspelar sig i en familj under påskdagarna. Numera ser man det sällan spelas på svenska teatrar. Kanske framstår det ”lyckliga” slutet i dag som alltför osannolikt eller alltför idealistiskt. /Fride


Musik till en vacker vårhelg — några tips

Först kommer Schumanns romantiska symfoni nr 1, den som fått namnet Vårsymfonin.

Sedan vill jag lyfta fram vår egen Adolf Fredrik LIndblad och hans friskt optimistiska första symfoni som går i C-dur.

Vivaldi måste vara med, förstås, och jag har valt en version av Våren ur de fyra årstiderna som är bildsatt, med risk för att ni kanske storknar av allt vårvackert.

En liten del av Aaron Coplands balett Appalachian Spring får vara med — titta gärna lite extra på Ansel Adams fantastiska svartvita naturfotografier.

Sedan kommer två mycket stränga och fordrande dirigenter som båda kom i ropet internationellt efter andra världskriget och båda med blickar ut mot musikerna som såg allt och öron som hörde allt. På vissa av de bevarade fotona ser de också ganska lika ut.

Sixten Ehling får dirigera sista delen av Sibelius svit Lemminkäinen.

Och Sergiu Celibidache låter oss höra Långfredagsmusiken ur Parsifals akt III. Operan i Stockholm spelade tidigare ofta Parsifal i samband med påsk.

Sist kommer en inspelning från London av Stravinsky och Våroffer. Simon Rattle dirigerar utan noter, vilket tyder på ett otroligt minne, men det gjorde Sixten Ehrling också redan 1950./Fride


NÄSTA PROGRAM:

Tisdagen den 7 maj kl 18.00 i Olrogsalen med Göran Hedin
OBS TIDEN 18.00 och att vi gärna vill ha din anmälan SENAST den 18 april, om du önskar deltaga i eftersitsen.
Upptäck spåren av återuppbyggnaden efter rysshärjningarna 1719 — på väster och öster

LÄS MER OM KVÄLLEN HÄR.
AFFISCH att skriva ut


 

DEN BELÄGRADE HUMANISMEN

Sven Delblanc höll detta föredrag i samband med att vi firade 50-årsjubileum, och Uno Dewoon gjorde då denna illustration i protokollsboken. Det bör alltså ha ha varit 1984.

Med tanke på dagens debatt om humanismens roll skulle det ha varit intressant att veta vad Sven Delblanc tog upp i sitt föredrag. Kanske är det någon av er som minns? Det verkar vara just det tal som Delblanc-sällskapet har publicerat i en bibliografi.

Den kämpande humanismen

Pär Lagerkvist och essän Den knutna näven (1934)

Före och under Andra världskriget manade Pär Lagerkvist till kamp för de humanistiska värdena. I essän ”Den knutna näven” ser han Akropolis i Athen som en försvarsklippa för humanismen mot diktaturernas barbari. ”Den kallar sina trogna, samlar dem på nytt kring det dyrbaraste de äger. Inte till skönhetssyner, inte till drömmar och dådlöshet. Men till kamp! Till hänsynslös, outtröttlig kamp! Till k ä m p a n d e humanism. Den knutna näven”. /Tack till Torvald som påminde om detta.

Wikipedia berättar mer:
Kort efter Bödeln gjorde Lagerkvist en resa till Grekland och Palestina, som formade sig både till ett slags pilgrimsfärd till den västerländska civilisationens källor och en markering av att de idéer de stod för nu var under hot. I Den knutna näven (1934) beskriver han sina möten med Aten, Delfi och Jerusalem och formulerar samtidigt kraftfulla appeller gentemot fascismens våldsdyrkan, inhumanitet och antiintellektualism — och mot den senfärdighet att ta detta på allvar som han såg omkring sig. När kriget kom 1939 stod Lagerkvist på Gestapos dödslistor inför en eventuell tysk invasion av Sverige.

Den politiske Pär Lagerkvist

I februari 2011 skrev Peter Englund så här i sin Akademiblogg:

I onsdags var det så kallad ”Kväll på Akademien”, och temat var ”Den politiske Pär Lagerkvist”. Det är en ofta bortglömd sida av honom…

Objektet, Pär Lagerkvist, låg fast där i mitten, men belystes sedan från olika håll, dels av den nuvarande innehavaren av stol nummer åtta, Jesper Svenbro, dels av litteraturvetarna Håkan Möller och Margareta Petersson, men även av Pärs son Bengt…

Kvällen fick en oväntat stark avslutning, i och med att objektet själv, Pär Lagerkvist, fick sista ordet. Detta i form av två ljudinspelningar med hans röst. Själv fick jag faktiskt små rysningar av att höra hans nyårstal från 1941, som då sändes i radion…

En sida ur Pär Lagerkvists manus till detta nyårstal 1941 visar hur han strukit och ändrat och förberett hur lång tid uppläsningen skulle ta:

 

 

En knuten näve — är det inte alltid detsamma som våld för en humanist?

Eller kan vi hålla med?:
Den knutna näven är en symbol för motstånd mot övermakt, skriver Henrik Arnstad i en essä i Tidningen Vi, och denna essä behandlas i Nya Kultursörens blogg.

Fotografen David Lagerlöf tog det berömda fotografiet av Tess Asplund som protesterade mot Nordiska motståndsrörelsen på 1 maj i Borlänge.

 

En understreckare om Pär Lagerkvists författarskap


Månaden april är väl ljuvlig – som i de gamla konstnärernas allegoriska målningar – här Theodor Bassano

Jordens dag firas den 22 april.
Världsbokdagen firas den 23 april.

 

 

 

 

Men inte är det ljuvligt, om det är kallt och torrt och man sitter i fängelse – i Kajaneborg som Wivallius

Klagevisa över denna torra och kalla vår — nog är denna dikt aktuell igen denna torra och åter så kalla vår, eller hur?

 

April i Paris som film

Minns ni denna film från 1952 med Doris Day?

 

 

 

1956 kom skivan med Count Basie och den klassiska storbandsversionen April in Paris (med omtagningarna av slutet).

Men melodin skrevs redan på 30-talet för en musikal.

 

April in Paris,
Chestnuts in blossom,
Holiday tables,
Under the trees.
April in Paris,
This is a feeling,
No one can ever reprise.
I never knew the charm of spring,
Never met it face to face,
I never knew my heart could sing,
Never missed a warm embrace,
”til april in Paris,
Whom can i turn to?
What have you done to my heart?

 

Det finns också en roman som heter April i Paris med handlingen förlagd till andra världskrigets ockuperade Paris.

 

 

 

 

En dag i Paris låter oss följa hur Isabella Löwengrip lever och tänker — en värld som vi humanister kanske inte så ofta läser om eller följer och kommenterar.

 

”Som en månskensnatt i april”

En vacker kärleksförklaring i april med en krans av äppelblommor hittar vi i Franz Lehars operett Leendets land med premiär och succé i Berlin 1929. (Bäst av alla sjunger Nicolai Gedda och även Fritz Wunderlich.)
Då hade Puccini haft premiär på sin opera Madame Butterfly 1904 och Turandot haft postum urpremiär 1926 och Richard Strauss haft dito på sin Die Frau ohne Schatten i Wien 1919. Så de österländska inslagen var populära. Men tiderna förändras, och efter böcker som Edward Saids Orientalism har vår syn förändrats. Dags att läsa på! (Även Pär Lagerkvist fick för övrigt på 90-talet en postum kritik för att hans resonemang på 30-talet led av just orientalism.)

”April är grymmast av månaderna”

April är grymmast av månaderna - driver 
syrener fram ur de döda markerna, blandar 
begär och minne, kittlar 
dova rötter med vårregn. 
Vintern höll oss varma, svepte 
jorden i glömska och snö, gömde 
en droppe liv i torra lökar.

T S ELIOT: The Waste LandDet öde landet

Detta är en lång dikt med 434 rader i fem avdelningar. Den trycktes 1922 och hade dessförinnan kortats och redigerats hårt av Ezra Pound (bilden längst till höger i kollaget.). Den brukar räknas som en av modernismens viktigaste diktverk och har kommenterat och analyserats i oändlighet, vilket kan behövas eftersom Eliot som en klassiskt bildad man skriver på många språk, även latin och grekiska. Den första svenska översättningen gjordes av Karin Boye och Erik Mesterton men sedan 2002 finns en ny översättning av Jonas Ellerström. Där har han översatt allt till svenska.

Glöm inte att åtminstone provlyssna på Eliots egen röst och hans mycket exakta uttal i den uppläsning som finns bevarad.
Läsvärda kommentarer finns i Kristianstadsbladet och i Expressen.

Låt mig till sist påminna om att det redan år 1960 kom ut en bok som kritiserade västerlandets ”konsumtionshysteri” (consumerism). En bit ur den boken ingick faktiskt i en gymnasielärobok i engelska i början av 70-talet./Fride

 

 


De Svenska Historiedagarna äger i år rum i Helsingfors 4 — 6 oktober

Ett preliminärt program är nu klart.       

Temat kommer att vara följande:
Sverige och Finland
En sammanflätad historia

 

Philip Teir har skrivit en upplysande men också rolig text om finska och finlandssvenska i Finland. Han har tidigare varit kulturchef på Finlands största svenskspråkiga tidning Hufvudstadsbladet, som utkommer dagligen i Helsingfors.

 

Svenskspråkiga tidningar utkommer också i Åbo, Vasa, Jakobstad, Borgå, Ekenäs men numera inte dagligen i dessa fall.  Arbetarbladet kommer numera bara ut på webben. Hangö och Pargas har tvåspråkiga tidningar. På Åland finns både Nyan och Ålandstidningen. Södra Österbotten runt Kristinestad har en tidning.  Lovisa har egen lokaltidning men bara en gång i veckan.


Hjälpsamhet som är mer än hundra år och nordisk

Majblomman kom i Sverige 1907 och i Finland 1908 och brukar säljas av skolbarn under två veckor i april.

 


Nu finns det en ny flik med en påbörjad förteckning över länkar till sidor som handlar om humanism och humaniora. Skicka gärna in dina förslag.

 


VAD HÄNDER I DAG inom humanistisk forskning och hur går debatten? Här på denna sida kommer tips att publiceras för den som vill läsa mer. Sedan flyttas de över till sidan DEBATT. Hör gärna av er med förslag om bra och helst någorlunda lättlästa artiklar.


Observera att det som står på denna sida efter ett tag flyttas bort och hittas under flikar som ARKIV eller DEBATT eller LÄNKAR.


 

Lördagen den 25 maj 2019
Traditionsenlig heldagsutflykt med buss 

NYTT: att resan nu är fullbokad. Skicka därför bara mail till Gunilla gunilla.lycke@outlook.com om du vill ställa dig i kö för eventuella återbud, men vänta med att betala.

=======================================================================

Entré till föredragen är 50 kr om du inte är medlem i Humanistiska Förbundet. Vi har normalt inget förköp utan du betalar vid dörren. Obs dock att till resor och måltider krävs föranmälan och ofta även betalning i förväg.


Vill du bli medlem, kontakta ordf Fride Jansson
tel: 0702 435 882
epost:  humnykoping@gmail.com

Läs gärna mer om medlemskap och vad det innebär på en egen sida.

Välkomna

Styrelsen